runningtrain

Jag hälsade på  hos kusin Jill i Sundsvall och råkade olyckligtvis fastna med tånageln i sängen.

Jag: Aj, helvete. Jag behöver verkligen klippa mina tånaglar.
Jill: Jag och Linda pratade om dina tår när du sov.
Jag: Vaddå? Om hur fula de var eller?
Jill: Ja...

Men tro inte att det var tånaglarna som var fula. Det är tårna.

Jag och min kära jobbarkompis Melina har olika åsikter om vad som är roligt.

Enligt mig är det när en ny tjej sitter på kontoret en morgon och frågande tittar på sin nyckelknippa och undrar:

- Vad ska jag med nycklar till?
Och att Malin som vid detta tillfälle har hoppat in som shiftledare svarar:
- Låsa upp enheten...
Och lyckas med att låta som att tjejen inte är en idiot.


Melina tycker därimot att det är JÄTTE kul när jag kommer tillbaka efter sjukdom, forfarande lite trött och bitter och ska hämta ut en kassa från det nya pengarsystemet och tittar på kassan och undrar:
- Vafan ska jag med 35 jävla tjugolappar till! Och därefter muttrar något om jävla värdelösa maskin som jag inte vet hur jag växlar med.

Kristina: Jag känner mig helt ouppdaterad
Jag: Jasså?
Kristina: Ja, jag vet inte ens vad krisen i Egypten handlar om.
Jag: Är det en kris i Egypten?

I och för sig förklarar det varför så många frågat mig om jag sett något nytt på nyheterna hela helgen.

På The Studio.

Lillan: Syrran, håller du in magen?
Jag: Men klart som fan att jag gör!

För någon vecka sedan satte jag upp en lapp på jobbet.

"Hej allihopa =)
Såhär är det. Nu har Evelyn varit här och städat och hon säger att om vi skitar ner och inte fortsätter att hålla det rent kommer hon att tortera oss på ett ytterst plågsamt sätt.
Hon kommer hänga oss upp och ned med kokar genom fötterna som ett rådjur på slakt,. Medan vi hänger där levande kommer hon sakta skära upp oss från naveln till bröstbenet, slita ut innärverna, för att sedan stoppa tillbaka dem  och sy ihop oss och bränna såret med rödglödgat järn.
Därefter får vi en "rispa" på höger arm som påminnelse om att inte göra om detta.

Ha en fortsatt trevlig dag."

Denna lapp tog de ner dagen efter för att den ansågs opassande.

Undrar varför?

Men kunde tyvärr inte vrida på bilden, så ni får vrida på huvudena. Höhö.

Jag har röstat idag och jag blev inte besviken. När jag och Lillan klev ut ur bygdegården sa jag till henne

- Det där var änna torra och tråkiga gubbar, precis som jag förväntar mig att politik är.
- Jag tänkte samma sak, svarade Lillan.

Då var det uträtt. Politik är lika med torra tråkiga gubbar.

Ska gå till tåget om 3 minuter men efterlyser:

*Min kamera. Har inte setts till sen jag kom hem från Tyskland.
*Min guldiga diadem. Min favorit. Puts väck våt fläck. Stackarn.

Igår påväg hem hände något så fruktansvärt onödigt. jag kom över i fel körfält och körde in i en mötande bils släpkärra. Det är så himla overkligt. Min bil snurrade 180 grader och hamnade på andra sidan i diket. Det enda som låg kvar på vägen var framhjulet som hängde löst. Släpkärran flög även den upp i skogen.

Sådär nu är det sagt. Jag har skrotat min mammas nya bil.

Och jag skäms. Det är en otroligt jobbig känsla. Jag tänker inte, det är tur att jag lever utan "FAN VAD ONÖDIGT!"
Allt som följer med detta och jag orkar inte tänka på alla konsekvenser.

Det känns som att jag går på gymnasiet igen. Det är som att jag vaknar efter en fyllefest, bakfull och djävlig och tänker varför?

Gud varför sa jag så? Varför hånglade jag med han? Varför somnade jag på trottoaren?

Enda skillnaden är att nu tänker jag, varför var jag inte bara på min sida av vägen? Jag hade 1,5 kilometer hem. Varför kunde jag inte bara få köra de ynka meterna utan att detta hände.

Alla säger: - Det är bara en bil, bilar finns det hundra av men det finns bara en Bettan.

Jag säger: - Fan vad onödigt!

Men nu är det iallafallbara  50 minuter kvar tills jag kan prommenixa ner till Willys och möta Kusinen från Norrland.

Dessa metoder harjag använt mig av för att hålla mig vaken.

1. Sitta vid  datorn.
2. Småstäda. (skulle storstäda men palla. Jill känner mig;) )
3. Dricka Cola.
4. Noppa ögonbrynen
5. Skriva ett blogginlägg om hur jag håller mig vaken.

Grattis till mig!

Efter att ha stått hela dagen är man lagom glad när man hamnar i en kö full av Brats som inte rör sig på 30 minuter. Då bestämde jag och paulina oss för att titta om hon hade någon god mat. Det hade hon inte så det blev lite Mcdonalds för de hade kortare kö än Max. (Sen så är paulina ett stort fan av Donkens Beasås)

Jag drömde att jag plockade ögonbrynen inatt. Är det ett tecken?

Krog eller inte krog?



Kör på en lugg a la Tegan idag.

Här är vi sa jag och kusin Markus och knäppte ett kort när vi åkte vilse i skogen.



Sen var det en lååång och fin promenad upp på Hattberget.



Utsikt från hattberget



Fikatajm



- Tar du kort på ett plastsglas? frågade farbror Hojen.
- It's all in the komponering, svarade jag då.



Syster yster och jag.



Här skulle jag få en "fin" bild med utsikten bakom mig.



Jag avslutade det hela med att ta kort på min gigantiska näsa.

Känner mig... Ung?

Jag är förvirrad.

Jag vet inte vad jag vill!

Jag vill inte ruttna och jag vill ta en chans men samtidigt vågar jag inte.

Jag tänkte att jag hade tid, men det har jag inte.

Känns som om allt är försent.

Jag borde sova.

Kanske känns det bättre imorgon?

Nu vill jag inte vara ledig i tre dagar.

Jag vill prata skit och diskutera med mina arbetskamrater så de kan bestämma vad jag ska tycka?

Jag vägrar ruttna på samma ställe.

Samtidigt gillar jag de jag jobbar med. Jag gillar variation. Jag gillar att kunna vara ledig tre dagar i rad, ibland fyra.

Jag gillar att jona runt på taste och titta på min snygging.

Jag gillar att prata med de roliga personerna som arbetar där.

Jag gillar att kunna hänga på sbarro.

Jag gillar att knalla till Illy.

Jag vill inte jobba 78 dagar i veckan och varje freaking helg.

Jag gillar mitt schema.

Om chansen försvinner nu, kommer den någonsin igen?

Sms konversation.

Jag: Du ringde igår?
Pappa: Ja, jag ville bara kolla om du har feber?
Jag: nej, tror att det bara är rethosta.

Jag: Är det någon av er som har feber?
Pappa: Nej, men om du har det så borde du åka till sjukhuset och äta pencelin.
Jag: Why?

Fick inget svar på det.

Jag menar, så länge jag kan minnas så självmedicinerar min familj in i det sista och helt plötsligt börjar han dilla om sjukhus och pencilin för lite eventuell feber?

Jag blir förvirrad.



En förvirrad Joanna.

För att detta är min tredje natt då jag inte får sova så som jag vill. Så fort jag lyckas somna så vaknar jag av att jag hostar. Rekord är tre timmar i rad, och det var runt sextiden imorse = ren utmattning.

Inatt är det ännu surare eftersom jag ska iväg och jobba. Jag har sovit två timmar inatt. Hostat resten. Så JA, JAG ÄR FREAKING BITTER!

Snart sjukar jag mig. Pallar inte längre.



En utmattad och bitter Joanna.