runningtrain

Det kryper i mig! Jag har en känsla om någonting. Jag känner mig rastlös som att jag väntar på något. Kanske är det bara hormonerna som får spel nu när sommaren verkligen är här? Något är det. Kanske är jag kär? Haha, det vore något det. Jag satsar nog på hormoner.

Lillan: Har du insett själv nu att du inte har något liv eftersom du har börjat planera in saker?

Men tack säger jag och luktar på mina gamla, håliga strumpor.




Jag dementerar: Jag HAR FAKTISKT vänner.

Marie: Nu slutar vi. Kom till Östh nu, lina hänger på så går vi i solen.
Joanna: Ja, men jag ska låna Lillans bil och hon ska städa den och hålla på.
Marie: Vi kommer till dig då:D
Joanna: Vad?
Marie: och går
Joanna: Nej gör inte det, Jag ska ju åka snart och är ful och tittar på hajar.
Marie: För sent.

Och så svängde bilen in på gården.

Vad har vi lärt oss av detta?

Fulhet och hajtittande kommer inte ivägen för våra prommenader.




Murre burr som tar saken i egna händer!

Lillan: Jag vet inte vad jag skulle ta mig till om Fröken Törnqvist flyttade till ett annat land.
Jag: Det enda du kan göra är att leva med det.



Jag och Hobbytysken på Gran Canaria