tid?

Det har inte blivit så mycket skrivande.

Jag är lycklig, jag ler inte just nu men det är bara för att jag är sehr sehr trött!

Det är sant de där att man måste nå botten för att uppskatta toppen. Det känns som att jag dock börjar ta den för given.. glädjen alltså. Häromdagen kände jag för att bli förälskad, den där pirrande känslan i magen, fån leendet, ja allt. Berättade det för min kära vän. Hon sa - Jag tänkte samma tanke men jag kastade ut den genom fönstret direkt.

Och jag förstår, för det gjorde jag också. Varför bli engagerad i en sak som förr eller senare kommer att slänga ner mig på botten igen? skulle vara för att uppskatta toppen då men varför lämna den nu när jag äntligen är här efter en hel sommar av humörsvägningar och anti sociala tendenser? Jag stannar här tills jag finner en riktigt bra anledning till att lämna toppen. Du ska vara en guud! för att jag ska lämna den för dig. iallafall nu, så mycket tar jag inte lyckan förgiven, men snart igen gör jag det.

See you on the botten!

 

RSS 2.0