Frihet väntar...

Jag känner mig otroligt sorglig.

Klockan är två (på natten) och pappa ringer för att säga god morgon.
Pappa- Blev det tidig sänggång igår som vanligt eller?
Jag: - Nej jag var faktiskt uppe riktigt sent. Gick inte och lade föräns vid halv åtta...

Ja, ni hör ju själva hur det låter.

Nej nu ska jag kasta ner lite saker i väskeliväskan för efter jobber funderar jag på att kasta mig på en buss direkt hem! Eller ja till Öst iallafall. Sen får jag ringa och hoppas att någon vill ha hem mig så att den kan offra sig och hämta mig. ( Men det vill dom för jag ska skjusa mamma och pappa till arlanda fredag natt!) Vilken tur att jag har rätt dygsrytm för en gångs skull då! HA!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0